1700-talsvandringen

För ovanlighetens skull, en torsdag. Annars var det mesta sig likt. När starten för den extra stadsvandringen med inriktning på 1700-talet närmade sig, hade hela 144 personer samlats runt Barbro Olofsson vid Bladska huset. När de ljuva tonerna från klockspelet klingat ut, ersattes de av skrammel och skrik. Pigan (?) Ingrid Larsdotter, gestaltad av Malin Larsson, kom springande runt knuten på kyrkan och slog på ett grytlock med en slev. Hon varnade för den eldsvåda som drabbade staden den 23 augusti 1719.

Barbro inledde med att ge en bakgrund till dagen. En naturlig start var att berätta om den stora branden som drabbade staden, då nära hälften av alla hus brann ner. Tidigt 1700-tal hade Skara 400 invånare, men antalet bosatta fördubblades genom alla djäknar som fanns i staden. Det var några av alla de fakta som en påläst guide bjöd på.

Efter introduktionen förflyttade sig gruppen genom Krabbelund till baksidan av Domkapitlets byggnad. Där mötte vår domprost Carl Sjögren upp, förvandlad till Jesper Svedberg. Han stod på den trappa som ledde till Skaras första boktryckeri och berättade om den verksamhet han startade på ett mycket målande sätt. Här trycktes både biblar och psalmböcker under 1700-talet.

Promenaden gick raskt vidare runt domkyrkan och vidare på Malmgatan fram till ett annat av staden stora begivenheter på den tiden, Skara Helsobrun eller Skara Lisa som surbrunnen också kallades. Bland de vandrande fanns det två mycket galanta damer som kommit för att ”dricka brunn”, sannolikt var de från Göteborg eller någon annan avlägsen plats. Vid platsen där källan låg, fick Barbro tillfälle att åter berätta om den hälsobrunn som väckte sådan uppmärksamhet i mitten av 1700-talet. Många långväga gäster lockades att besöka Skara och dess hälsobrunn. Och Barbro avslöjade att det inte bara var vattnet som lockade. Tydligen fanns det många unga män som också hade dragningskraft på de gästande damerna. Och många menande blickar utbyttes bland de närvarande männen, ”så är det väl fortfarande”.

På väg tillbaka utmed Dofsan, gjorde man ett stopp vid Veterinärhistoriska museet. Här fick gruppen lära känna Peter Hernqvist genom berättelser ända från Härlunda fram till hans död. En av hans skapelser som vi Skarabor njuter av än idag, är Botan.

Barbro Olofsson ger stadsvandringarna i Skara en alldeles speciell prägel. Hennes enorma kunskaper och staden och dess historia kopplas samman med nyfikenheten och intresset för de människor som verkat här. Detta väver hon samman i berättelser som hon förmedlat på ett fantastiskt sätt.

Som vanligt avslutades den sköna sensommarkvällen med kaffe och fralla på gården vid Båtsmanshuset där Skara Gille hade dukat borden. Även om kaffe inte hörde till vardagsdryckerna under 1700-talet, lät sig stadsvandrarna väl smaka. Man njöt av kvällen tillsammans med de aktörer som medverkade under kvällen.